dessa, eller filosofiska liknelser, som vissa kritiker kallar dem, men ett integrerat verk förenat av ett gemensamt tema och en enda hjälte. I den bevarar författaren kombinationen av filosofisk tankeintensitet med humor och ironi som är inneboende i hans prosa. Dessutom, som författaren alltid betonar, vänder han sig inte till någon grupp intellektuella, utan alla, inte undervisar, utan kräver medskapande för att lösa tillvarons evigt angelägna problem.